2004-04-17

En vacker vårdag i april, lättade Broder John, Broder Mattias och Broder Carl från Skavsta flygfält utanför Nyköping. Målet var Prestwick airport i Skottland. Efter ett par timmar i luften med aspackade svenska "golfare", landade Ryan Airs pilot planet elegant i ett naturligtvis regnigt Skottland. På fel sida vägen rattade vi sedan vår Hertz hyrda Ford Focus C-max mot kuststaden Irvine, där vi förbokat ett B&B. Efter lite mat och några pilsner gjorde vi planerna för morgondagen. Det är nu resan börjar.

2004-04-18

Efter en stadig frukost, sa vi adjö till vår värd och styrde kosan österut. Vi rundade Glasgow på dess östra sida och tog sikte mot Falkirk och turistfällan Falkirk Wheel. Klockan var nu nästan 12 och vi hade ännu inte provat någon whisky, varför vi genast satte högsta fart mot närmaste whisky destilleri. Glenturret Distillery utanför Perth blev vårt mål. Detta är skottland äldsta destilleri (1775) och kanske mest känt för sin blended, the Famous Grouse. Macallan, Highland Park, Glenturret och en Famous Grouse malt blev resans första riktiga provning.

Med siktet inställt på Speyside, körde vi på vackra småvägar över Grampian Mountains och landade fram emot kvällen i Tomintoul. Vi hyrde ett B&B för 16£/ pers. innan kvällens whiskyrunda påbörjades. Höjpunkten för kvällen var Tomintoul 27 y samt att vi på puben spöade lokala dartmästaren i 501.

2004-04-19

Klockan 10.00 stod vi och bankade på Glenlivets portar som ligger inte långt från floden Spey. Vi betalade en slant och gick här en guidad tur. Inte långt därifrån ligger Glenfiddich distillery, vilket är unikt på så sätt att de buteljerar sin whisky själva. Även här gick vi en guidad tur. Efteråt visade det sig att det är dessa två guidningar man minst kommer ihåg, kanske för att de var för turist anpassade.

I en broschyr vi snappat upp någonstans kunde vi läsa att det låg ett tunnbinderi i närheten. Detta var ett lyckokast och är ett tips till alla whiskyintresserade.

Vi hade bestämt oss för att övernatta i Keith. På vägen dit passerade vi nio olika destillerier vilka samtliga studerades noga på plats samt höglästes om, ur den utmärkta boken Skotsk Whisky av Per Ellsberger. Kvällen bjöd i övrigt på bra boende, god mat och spännande whisky.

2004-04-20

Sjungande fåglar och en strålande sol väckte Brödraskapet denna underbara vårmorgon. Broder Carl körde säkert och vant vårt fordon förbi destilleriet Strathisla i Keith, som ligger mycket vackert beläget. Vi nöjde oss dock med att se på avstånd. I stället satsade vi på Glenfarclas en bit västerut. Detta var en riktig vinstlott, där vi fick en privat guidning av en mycket trevlig guide. Rekommenderas varmt.

Inverness var nästa anhalt där vi åt lunch och antagligen drack vi en pilsner också. Efter att sedan kört söderut längs med Loch Ness utan att se skymten av monstret, hamnade vi via en whiskyprovning på Ben Nevis distillery, så småningom i Oban. Här köpte Broder John en ny kamera då den gamla för tredje gången spolat tillbaka filmen med bara ett par kort tagna.

Vidare söderut på krokiga vägar och vid sen eftermiddag anlände vi den lilla kuststaden Tarbert. Här hittade vi ett mycket vackert beläget B&B och senare på kvällen resans bästa pub/ restaurang.

2004-04-21

Tidigt på morgonen steg vi upp och åkte till färjelägret i Kennacraig för att bege oss till Islay. Efter ett par timmars båtresa i halv storm anlände vi Port Askaig på Islays östkust. Caol Ila, Bunnahabhain och Bruichladdisch hedrades med vårt besök dock utan närmare guidning. Bowmore distillery blev istället dagens guidade besök. Lite av en besvikelse då vi tyckte att guidningen var lite stressig och "mekanisk". Broder John fick i alla fall kratta malt och whiskyn var mycket trevlig.

Vi hade i förväg bokat boende i Port Ellen där vi bodde hos en gammal Master distiller från Laphroaig distillery. Tyvärr höll han sig undan för oss. Port Ellen är ingen stad där det kryllar av pubar direkt. Men vi hittade en och den var riktig bra. Kran vid bardisken om man önskar vattna sin whisky och klöver i skummet om man beställer en Guinness.

2004-04-22

Solen lyste när vi tidigt på förmiddagen rullade mot Lagavulin distillery. Här bjöds på en trevlig rundvandring där vi var de enda besökarna. På Ardbeg nöjde vi oss med att äta lunch och att titta i shopen.

Resans sista destilleri var Laphroaig distillery. Som ägare av en square-foot mark och medlemmar av Friends of Laphroaig, blev naturligtvis Broder Carl och Broder Mattias varmt mottagna. Guidningen här var en av resans bättre. Laphroaig är en av få destillerier som mältar och torkar sin malt själva (30%) och det är trevligt att känna och se röken från destilleriets pagodskorsten. Efter att ha märkt ut vår square-foot med en svensk flagga, åkte vi mot Bowmore där vi tillbringade den sista natten.

2004-04-23

Med en tår i ögonvrån lämnade vi Islay med morgonfärjan. Broder Mattias styrde stadigt vår Ford mot Prestwick flygplats. På vägen dit bestämde vi oss för att se ett sista destilleri. Valet föll på Loch Lomond, vilket var det fulaste destilleri vi sett.

Efter en resa med 130 mil i bil, provat närmare 50 sorters whisky och besökt nästan 30 destillerier, kände vi oss en smula slitna då vi satt i bilen på E4:an på väg hem från Skavsta flygplats. Vi bestämde oss för att börja ett nytt liv. Vi stannade på McDonalds i Klinga och tog var sin Big Mac o Co.